Vad vill jag göra när jag blir stoooor??!
Det är mitt livs största fråga just nu.....
Är så förbannat jäkla trött på att bara vanka omkring dag ut och dag in med mitt huvud spängfyllt med drömmar som ENBART kommer att förbli drömmar, för all evighets evigheter!

Jag spyr på allt snart.....

I ett litet samhälle som detta kan man inte förvänta sig för mycket av livet....
För jobb finns det ju knappt några så för all framtid kommer jag förbli arbetslös (avskyr ordet!) eller så hamnar man på en plats som man helst önskade att den försvann....

Vad vill alla bli när dom blir stora?
Vad blev alla andra??

Jag faller rakt ner i en enorm mörk grop som är helt tom på hopp.....

För ca 1 ½ år sedan var jag väldigt nära på att öppna mina Drömmars dröm butik, en egen klädbutik...

Men på något vis rann det bara ut i sanden, lokalen var i dåligt skick, hyran var för hög, andra alternativ fanns knappt, schoop så var det bortblåst....
Sedan kom husköpet, då kunde jag inte ge mig in i nya affärer, sedan sa jag upp mig från mitt gamla jobb för mitt nya som visade sig att absolut inte var något för mig...

Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska ta mig till......

Drömmarna är fulla och cirkulationen i mitt huvud rullar.....
Så som jag tjatar och gnatar om allt mellan himlen och gatan.....

♥ Ena sekunden vill jag ha en fantastisk klädaffär som andas glam!

♥ Andra sekunden är det ett café, var som helst men allra helst i vår lokal här i huset.....

♥ För tredje sekunden bär det av till inredningbutik/pärlbutik/bok cafè.....

♥ För den fjärde sekunden vill jag ha allt!! Samlat i ett Baouta stort rosa paket......
Bokcafé, kläder, inredning, smink, hår, väskor och smyckesbutik...
Ja just det ALLT samlat i ett!

Vad är det med mig??! Hur kan jag bolla omkring mellan alla dessa punkter utan att veta åt vilket håll jag ska rulla??!!?

När jag blir riktigt desperat börjar funderingarna sväva åt pluggandets håll, vad sägs som Makeup artisteri, varför inte silversmed eller helt enkelt inte fortsätta att studera sömnad?

Åååhåhåå jag blir snart knäpp i huvudet!

Det allra värsta är ju att jag nu har varit hemma så pass länge att bekvämligehet har fått ett fast grepp om mig, vem vill nuuuuu gå och arbeta vart som helst??

INTE JAG!

Jag vill göra det jag vill, det jag drömmer om...Kräsenheten är ett enormt faktum...Burr!